Jag läser just nu tre böcker jämte varandra vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Jag är en sån som föredrar att läsa en bok i taget och verkligen koncentrera mig på den. Jag läser också väldigt sakta, dels läser jag själva orden sakta, men också att jag inte läser så ofta eller i så långa stunder. Jag tar ganska lång tid på mig att avsluta en bok, och i och med det läser jag aldrig fler än en samtidigt. Nåväl, min huvudbok just nu är alltså The Pact av Jodi Picoult. Som alltid är hon suverän och det är en riktig bladvändare. Problemet med den här boken var att jag nyss läste Perfect Match och i slutet var det en intervju med Jodi och där avslöjade hon hur The Pact slutar, mycket irriterande. I och med det har jag förmodligen läst boken med lite annan inställning än man normalt har om man inte känner till slutet, men trots det är den väldigt bra. Själva historien är om två ungdomar som hittas, en är skjuten i huvudet från nära håll och den andra är avsvimmad med sår i pannan. Den överlevande, Chris Harte säger att de hade kommit överrens om att begå kollektivt självmord men det gick fel och bara Emily Gold dog. Boken är sedan en berättelse som hoppar från nutid till dåtid och man får lära känna Emily & Chris och hur deras liv varit fram till denna ödesdigra dag. Frågan är om det verkligen var självmord?Jodi Picoults styrka är hennes berättarteknik, hennes val av ord och hennes karaktärsbeskrivningar. Man ser verkligen skillnaderna på Melanie – Emily’s mamma och Gus, smeknamn för Augusta – Chris’s mamma. Även de två fäderna, James Harte och Michael Gold beskrivs som helt olika karaktärer och man kan verkligen se dem framför sig. Hennes böcker följer alltid samma koncept och ibland känns det lite uttjatat, men samtidigt så är det väldigt spännande så man har överseende med det. Det är alltid en del moraliskt dilemma, två delar känslor, en del fängelse, en del rättegång och en hel hög oväntade vändningar.http://www.jodipicoult.com/